Hannah & Doris

19 september 2009 10:11

haha SÅ häftigt! du får ta med dom bilderna till skara nästa gång och fråga hur vanligt det är..:)

Ann-Louise

19 september 2009 10:20

Eller hur är de fräcka!?!?? Jag har ju hört detta och fick bilderna när jag fick katterna för 11 år sedan, men har inte tänkt på det fantasiska förrän nu. Intressant är det ju! Det är samma som att jag hela tiden gluttar på katterna och hur deras kroppsspråk ser ut... Såg förresten genom fönstret hur Kompis vandrade iväg i morognsolen. Hans kroppsspråk såg ut som den katten vi hade i övre höger hörn!! Och det kan ju inte stämma. Jag ska börja filma dem tror jag så man kan pausa plus spola fram och tillbaka....

Lena N

19 september 2009 16:45

Mammas hjärtemissar! Det var länge sen jag tittade på dessa bilder, men nu kommer det en tår...

Desmond blev sju år och drabbades av cancer i svalg och munhåla, Rakel blev elva år och drabbades av juvertumörer som opererades men sen kom tillbaka med förnyad kraft. Sönerna har vad jag vet varit friska som nötkärnor alla tre. Hmmm, också ett faktum som tål att fundras på.

Lin

19 september 2009 16:51

Måste bli lite konstigt när man läser kattetoligi, det är ju något man inte direkt vetenskapligt tänkt på innan och man har en massa egna tankar och tyckanden om deras kroppsspråk.
Eftersom de flesta inte kan så mkt om katters språk ( mig inklusive) så verkar det bara vara ens egna antaganden man går på, kanske förväclar man det lätt med hundspråk, som man kan bättre.
Spännande, videofilma och studera, låter så intressant!

Lin

19 september 2009 16:54

Angående bakgrundsproblemet, tror jag det beror på vad för webläsare läsarna har i sina datorer.
Alltså, Firefox, Explorer eller annat...

Cissi

19 september 2009 22:07

Översta bilden är bara så bra - vilken känsla den förmedlar!

Lotti

20 september 2009 10:07

Meh, det liksom kniper i hjärttrakten. Jag tycker det börjar bli lite jobbigt att läsa din blogg. Så underbart fina, lilla familjen. Min granne kastrerade sin hingst när han betäckt hennes sto för sista gången. Sedan gick de tillsammans alla tre. Och i en gigantiskt hage kunde lilla fölet ofta ses med pappa i en helt annan ände än den mamma befann sig i. Pappas tös.

Ann-Louise

21 september 2009 01:53

Cicci; Visst ser man hur de myser skönt ihop :-)

Lotti; Får mao skriva något provocerande snart :-) inte visa bilder på gulliga katter fniss....
Ja, där ser man. Jag tror att vi förut trott en hel del som varit baserade på vårt egna samhälles värderingar och "glasögon"....